Söndag, och jobb...

Jaha, då sitter man här, på en söndag. Första dagen på hela veckan som solen skiner, på riktigt. Så ska man sitta här inne ett par timmar. Och det första man får göra är att vänta en stund på att ens kunna börja jobba. Så då får det bli några rader här.

Var hemma och hälsade på föräldrarna igår. Var trevligt. Blev en vända med jakt med pappa och farbror. Rådjur stog på dagordningen. Markerna vi ska jaga på ligger några minuter utanför Grästorp bara, mot Flakeberg. Så vi byter om och tar oss iväg. Jag med dubbla ullstrumpor över gipset och mina bara tår. Det blåser trots allt en del. Jag får det passet som är enklast att ta sig till, 7 meter från bilen där vi parkerar. Verkar som farsan tror jag är rörelsehindrad eller nått...

 Iaf, pappa ska va snäll och hjälpa till och ställa fram en campingstol där jag ska sitta de närmaste dryga två timmarna. När vi kommer runt knuten på skjulet där jag ska sitta, så ser vi en get med killing, som står ute på åkern, kanske 150 meter bort. Vad jag ser, så ser de helt plötsligt väldigt vaksamma ut, trots att vinden ligger på från deras håll. Vilket min kära far inte ser (ja, han behöver glasögon på heltid, men vägrar inse det), så han pratar på å grejjar, trots jag ber honom smyga. "Nä, vinden ligger på från dem, så de kan inte höra oss". Yeah Right. Tar inte många sekunder innan de studsar iväg i full fart åt motsatt håll. Tack pappa.

Bara att slå sig ner och vänta då. Tur jag har kaffe med mig. Sitter med bra uppsikt ut över åkern och där vi tror att de ska komma ut. Har till å med och bra klycka på björken framför mig att vila bössan på om jag ställer mig upp och ska skjuta sen. Blåser gör det, rakt på mig från den öppna åkern. Och det är ingen varm vind. Huga... Aja, bara att bita ihop och sitta och aktivera småmuskler då och då för att hålla igång lite cirkulation och hålla värmen någotsånär, trots trippellager me kläder. Väntar, å väntar, å väntar. Ser en mörk form röra sig på åkern bortanför "min" åker. Så jag lägger upp bössan och kikarsiktet och tittar. En fågeljävel. Först tycker jag det ser ut som en fasan... Går och sprätter som om han ägde åkern. DOck ser den lite väl stor och mörk ut för att vara en fasan. Så en tjäder är nog mer troligt... Aja, långt bort är den iaf, säkert en 250 meter. Och det är inte fågeljävlar vi ska ha. Men lite underhållande att titta på då och då. Drar vissa paraleller till kroglivet och beteendet hos vissa män på krogen. :-) Vi står inte så långt ifrån djuren ändå, när man tittar på vårt beteende när det kommer till att försöka få tag på en partner. =)

Börjar frysa... och en timme kvar innan återsamling... Usch... Men men, bara att bita ihop. Tur man har åtkomst till lite internet på telefonen. =) Uppdaterar facebook och får lite syrliga kommentarer som svar på att det enda jag sett är en fasan... aja, det får jag ta. Ändå skönt att vara ute på jakt, det är en speciell känsla att sitta där, gömma sig, och bara vänta. Men så, helt plötsligt, kommer det ut ett djur ut skogen, kanske 140 meter bort. För långt bort för att skjuta i vilket fall som helst... Men upp med kikarsiktet och kolla. Jodå, en fin get. Väntar och kollar på klockan. 15.46. Faan, skulle va just min tur om pappa kommer tillbaks från sitt pass nu, och knakar och grejjar igen. Men jag ställer mig upp och lägger upp bössan i klykan och gör mig redo. Geten går trots allt sakta närmare mig medans hon betar. Väntar och väntar och siktar. Ännu för långt bort för ett säkert skott, speciellt som vinden blåser rätt hårt, och sned motvind. Påverkar ju kulbanan en del trots allt på det avståndet. Väntar. Hon kommer sakta närmare... Det är sådant här man sitter här ute för! Lägger återigen an för att sikta och se om det ser bättre ut...

BANG!! Va i helvete??? Inte var det jag iaf.. Men geten står lugnt kvar.. Phuu... BANG igen. Helvete!! Nu sticker rådjuret, inser att det nog är bäst. Självklart kommer skotten från pappa, 100 meter bakom mig. Bäst för honom att han fick nått.

Går och möter honom. Så kommer han släpandes på en rävjävel!! Helvete!! Well, ingen idé att va sur över, hänt är hänt. Och rävarna går rätt hårt åt rådjuren också. En bekant i trakten där grävde upp ett rävgryt för ett tag sen, och hittade 23 rådjursskallar liggandes i grytet. Snacka om rådjursjägare! 

Well, det var jakten för den här gången. Skönt att komma ut iaf. 

Och nu är det färdigladdat här med jobbgrejjen, så nu kan jag börja jobba!

Another week

Jaha, då har ännu en vecka gått... Foten börjar kännas bättre. Till och med så bra att jag i tisdags enligt vissa tog mina galenskaper till nya nivåer. Men vaddå? Är man sugen på att spinna och svettas som en tok, då är man!

Så, iväg till närmsta cykelaffär och inhandla ett extra par spd-klossar, sen till det tyska stora byggvaruhuset och införskaffa lämpliga skruvar för att fästa klossen under den gummisko som jag fick med till gipset. Är faktiskt inte bara jag som tänkt tanken. Även min underbara instruktörska har kläckt idén och kom glatt och talade om den endast några dagar efter operationen. Men jag tror inte hon trodde att jag skulle göra allvar av det däremot... ;-)

Så, hur gick det då? Tja, vänsterbenet fick jobba som en tok då den trasiga högerfoten inte orkade belastas allt för mycket. Men tydligen tillräckligt mycket, då jag i ett upptramp lyckades slita upp gummiskon från spd-klossen. Skruvarna höll helt enkelt inte. :-(  

Men ge upp, det går inte. Snabbt av med gummiskon och i med gipset i rem-klämman på andra sidan pedalen. Tur att gips-utvecklingen gått framåt så det blivit såpass tunnt att det fick plats. Bara spänna åt och sätta igång och trampa igen. Till och med stående gick bra, dock med viss variation i tempot, då jag när vänster skulle upp, och trasiga höger ner, fick bromsa med vänster för att inte belasta höger alltför mycket. Menmen, det är ju träning det också...

På det hela gick det bra. Enda problemet var att svetten från underbenet och foten verkade samlas upp i botten av gipset, och började mjukna upp i fotsulan. Men så länge de bara är sulan, och inte hälen, vristen och underbenets gips som blir mjuk ser jag inget problem. Så på söndag är det dags igen!

Over and out!

Onsdag igen...

Ja, då har det gått en vecka... För exakt en vecka sedan nu så låg jag på operationsbordet och fick foten fixad. Har väl inte direkt varit en händelselös vecka. Har ju hunnit med både gymbesök, hälsa på vänner på Tjörn, bio och konsert. Inte så illa för att vara en handikappad stackare. ;-)

Men det hade aldrig gått att göra så mycket om det inte varit för alla underbara vänner som ställer upp och hjälper till. Framför allt med skjuts. Gamla som nya (speciellt nya, visar vilka underbara människor ni är, redan från start). 

Var på konsert i Konserthuset här i stan igår. På Lundell. Har varit tveksam till honom större delen av livet, men för ungefär ett år sedan började Malin prata om honom, och det märktes att hon nästan är besatt av honom. ;-) Tja, får väl ge honom en ordentlig chans tänkte jag. Och väl var väl det. För bra är han. Många avvisar honom som en försupen gammal gitarrplinkare. Men så fel. Han är otroligt duktig. Och otroligt mångsidig som artist. Och nu fick jag se honom live. Har iofs gjort det förut, men var så liten så jag kommer precis ihåg det. Mamma och hennes vän tog med mig till Skara Sommarland och Ulf Lundell. Kan det ha varit -84? eller ännu tidigare? Liten var jag iaf.

Så jag har inte så många musikaliska minnen från honom. Men nu har jag. 3 timmar höll han på. Började med en timmas akustiskt framförande. bara han, en gitarr och ett munspel på en stol på scenen. Väldigt lugnt. Sen kom hans band upp på scenen också, och en helt annan ljussättning tog vid. Väldigt enkel, men otroligt snygg och effektfull. Och det blev ett helt annat tempo och fart i musiken. Mycket mer i min smak. :)

Och ett skönt mellansnack. Bästa var nästan presentationen av Öppna Landskap. 

"Blev stoppad av en invandrar på Plattan häromsistens. 

- Är det du som är Ulf Lundell?

-Ja

-Som skrivit Öppna landskap?

-Ja

-Underbar låt, den bilden av Sverige jag hade när jag kom hit. Skriv den igen!"

Och enligt mig så var Hon gör mig galen kvällens bästa låt/framförande. Satt och väntade på någon av 

Den natt som aldrig dagas

Laglös

Stampa på den

De herrelösa hundarnas dag

men det kom ingen av dem. :-(

De 4 är förövrigt mina favoriter. Eller. De fyra ihop, på skivan Fanzine. Live-inspelning. Och de 4 avslutar hela skiva. Helt underpart parti. :-)

Well, dags att avlägga besök på gymmet här nu. Ha en bra dag allihopa!

 

Helt jävla omöjligt!!

Hur faan kan det ALLTID bli så? Hur svårt ska de kunna va för Djurgården att slå det där jävla indianpacket??  Började med att jag fick lite hånfulla sms från Sofie när jag satt på bussen ut till Kållekärr. Sen fick jag se resultaten på texttv i mobilen... Usch å fyy!! Men det är glömt nu.

Till det roliga istället. Hälsade på Patrik å Camilla och lille Melvin igår. Och han  var bara för söt, 4 veckor gammal! Gjorde inte så mycket mer än åt och sov iofs, men ändå. Nått har nog hänt med mig iaf, för inte ens när han låg och gjorde ljud och skrek en del, tyckte jag det var störande. Har jag alltid gjort med småbarn förut. Men inte nu... scary....

iaf, var en väldigt trevlig kväll, med god mat och trevligt sällskap. Camillas kusin och sambo med kompis var där också, med deras 5 månader gamla hundvalp. Och han var lika söt han. :-) Och lite mer livlig. ;-)

Nu ska jag röjja upp lite här, föräldrarna är på väg på besök... 

Up N' Running

Tja, kanske inte springades. Men på gymet iaf. Kryckade mig ut till bussen, åkte 3 hållplatser och hoppade in på gymet. Funkar inte att bara ligga här hemma och slöa. 

Körde 45 minuter styrka för överkroppen. Mest axlar, men även en del rygg, bröst och bål. Inte så jättetungt än så länge. Men skönt att komma dit och köra en stund, och inte känna sig bunden till lägenheten bara. :-)

Ha en bra kväll!

Heavy Metal is the shit!!

Tja, då var det bara att åka vidare till Axessakuten för röntgen då. Annika är otroligt snäll och följer med återigen och kör. När jag fått registrerat mig i kön åker hon dessutom och handlar elastisk binda och lunch till oss båda, då vi inte hunnit med nått sånt än. Hon både inner tillbaks och vi hinner äta lunchen innan jag kallas in till röntgen.

Under tiden har jag jagat runt på någon som kan ta hand om min stackars hund som sitter hemma och väntar på mig. Skulle ju åkt hem efter innebandyn och rastat honom ju. Visar sig att min moster och kusiner är i stan, så de kommer med en gång och hämtar nykeln till lägenheten och tar hand om Nisse. =) Underbart, då är det fixat. De tar dessutom hand om honom tills dagen efter, då pappa kommer ner och hämtar honom. Så den saken är ordnad iaf! 

Röntgen då. Visar en "snedgående fraktur i distala delen av fibula - laterala malleolen på höger sida med drygt 2mm dislokation". Så det bär av vidare till ortopedakuten på Mölndals sjukhus. Men med kryckor numera. Rätt skönt att slippa hoppa på ett ben bara faktiskt.  Återigen med Annika bakom ratten. Får henne dock att stanna till på Lasse på Heden för att köpa mig en eko-burgare med kött från halländska fribeteskossor, så jag är laddad för en lång kvälls väntan på akuten, tror jag. 

Kommer in och registrerar mig 17.40 i receptionen. Får vänta kanske 10-15 minuter, sen kommer jag in och får lägga mig på en brits i ett gipsrum för undersökning. Först kommer en kvinnlig läkarstudent in och klämmer lite på vristen och kollar. Aldrig har så kalla fingrar känts så sköna mot huden när hon tar på det varma och svullna området över fotknölen. :-) Men ont gör det. Och när ortopedläkaren kommer in, norrman för övrigt..., så klämmer han lite till, och även på insidan av foten, där ingen har klämt tidigare. Och gör förbannat ont där också. Vilket tydligen visar klart på att det behöver opereras. Så jag blir inlagd och uppkörd till ortopediska vårdavdelningen i väntan på operation. Kommer upp kl 21. Och får massa mackor och jos och blir jättebra omhändertagen. :-) Och lite smärtsillande och så. Somnar gott och väcks kl 6 för mer piller. Men ingen frukost. :-(   Dock blir jag nerrullad till operation vid 11 redan.

Får lägga mig på mage för att få en blockad på en nerv som går bakom knäet ner mot motleden. Dvs, de stänger av hela nerven, som tydligen är tjock som ett lillfinger, med nått ämne, så fotleden är bortdomnad i 10-12 timmar. Sen rakar de foten och halva benet och tvättar så noggrant så. Och blir rullad in i salen och flyttar över mig till operationsbordet. Där får jag en mask med syrgas och börjar andas som i dykardräkten och regulatorn där, lugna djupa andetag. Sköterskan sprutar in nått i armen som ska göra mig lite snurrig i skallen och sedan söva mig. Jag ligger där och svarar nej på frågorna om det snurrar något, för det tycker jag inte det gör. Och så vips så vaknar jag upp i uppvaket. Blinkar några gånger och ser att klockan gått några timmar. Hmm.. va faan hände?? Snygg sövning, helt klart, märkte aldrig att den kom över huvudtaget. Blinkade några gånger till och fick ordning på synen och känner att jag är grymt hungrig. Så det första jag får ur mig när en sköterska kommer och fårgar hur det är är "Jodå, käns bra. När får jag äta?"

Hmm säger hon. Normalt sett så brukar folk må illa och gärna spy när de vaknar ur narkos säger hon. Jaha, säger jag, men jag är hungrig. Kan jag iallafall få lite vatten? Och det fick jag iaf. Fick vänta en 40 minuter till på att komma upp till avdelningen. Som tur var så tjatade sig pappa in på uppvaket, vilekt han normalt sett inte skulle få gå in på. Och när han blev utkörd lyckades jag behålla tidningen han hade med sig. =) Så när jag de insåg att jag satt upprätt och läste tidningen en halvtimme efter jag vaknade fick jag dem äntligen att släppa upp mig till avdelningen. :-)

Väl där lyckades jag övertala en sköterska att leta fram nått ätbart. Och hon hittade en portion från lunchen som stog kvar i en kyl där. Jippie! Aldrig har kassler och potatis smakat så bra på sjukhus! Men nen portion var lite lite, för det gnagde fortfarande i magen. Tur att det bara var en timma kvar tills middagen. Under tiden passade jag på att hoppa upp på kryckorna och gå på toa, då det tydligen var viktit att kissa igen efter operation, då sövningen kunde får hjärnan att tappa kontakten med blåsan... Det var det ingen som varnade om innan! Well, då jag redan börjat klunka vatten på uppvaket, och fick en hel kana vatten på avdelningen när jag kom upp var det snart fixat. Dock såg sköterskorna väldigt förvånade ut när jag jag satte mig upp i sängen och hoppade iväg på kryckorna till toaletten. Vad nu då tänkte jag... "Jo, alltså, är du säker på att det går bra? Normalt sett så brukar nyopererade och sövda personer inte ta sig upp ur sängen samma dag, framför allt inte utan hjälp..." 

Well, antar att all träning gett resultat. Så återigen, Tack Sportlife! =)

En stund senare fick jag besök dessutom, dock var besökstidenn slut, så de fick inte komma in på rummet. Bara att ta på sig ett par av sjukvårdens fina och stora mjukbyxor och hoppa ut till korridoren och soffgrupperna istället. Återigen tveksamma blickar från personalen... jaja, I get it, men nu är det så att jag är envis, försök att fatta det. ;-)

Och därute sitter Malin och har dessutom med sig Al, killen vars träningspass jag missade på tisdag-kvällen. Riktigt glad överraskning! =) Och godis hade de med sig också! Underbart! Var skönt att få tjata bort en timma och bli lite pikad för att jag fick åka rullstol ner till röntgen. Jepp, Angelica, den snällaste sköterskan av alla, fixade så jag fick röntga resultatet av operationen redan på kvällen, så att det var redo att granska för läkaren på morgonronden. Så jag fick sällskap av Malin och Al ner till röntgen, och fick finna mig i att jag blev fotad, strandad i en rullstol. Tyckte jag kunde hoppa ner själv, men någonstans drog sköterskorna gränsen sa de. jaja, får väl ge mig då, när de har de tonen på rösten. 

Sov sen inte så mycket på natten, då jag kände mig rätt pigg. Sedan kom morgonronden och läkaren sa att det gick bra. Har fått en metallplatta och sju skruvar inopererade. Och han drog en liten radda förhållningsregler, återbesök om tre veckor och så. 

Sen vidare till gipsningen för att få stödskenan ersatt med gips. "Vilken färg?" frågade de. What? Finns det annat än vitt? Så nu har jag ett snyggt svart gips. All Rock 'n Roll-foot. Heavy Metal inside and Black Metal on the utside. ;-)

Sen kom sjukgymnasten och gav mig några övningar för att hålla lårmuskulaturen igång medans jag är gipsad. Som att jag inte kommer att träna ändå... Try to stop me... Och så fick jag göra examensprov på kryckorna för henne också. Visa att jag kunde ta mig framåt och sen ut i nädutången och trapphuset för att visa att jag kunde gå i trappor också. Funkade visst tillfredsställande, för jag blev frisläppt och en sköterska beställde en taxi åt mig, och vips så var jag hemma. =)

Och nu sitter jag här. :-)  Home sweet home! Dags att kika lite film och sen sova. Och i morrn tänker jag hoppa iväg och ta mig till gymet. Här ska byggas överkropp medans högerfoten och vaden får vila!

Over and out!

Broken, Beat and Scarred...

Ja, så då sitter man här. En i statistiken. En av alla benbrott som skapats i den elaka sporten innebandy. :-)

Spelade som vnaligt innabandy med kollegorna och några SKF'are på lunchen i tisdags. Men denna gång han jag inte ens bli uppvärmd och svettig. Efter ca tre minuter sprang jag hemåt för att försöka bryta motståndarnas uppspel. Kommer längs vår vänsterkant och börjar svänga in mot mitten framför målet, där en motståndare stog helt ren, och ytterligiare en motspelare är på väg ner i motstående hörna med bollen, redo att spela in. Så jag måste ju börbi spelaren tänkte jag. Springer så tätt inpå det går utan att springa in i honom. Men kommer lite för tätt på, och tvingas till ett hopp över bakdelen på honom. Ska ju va lugnt, där han står framåtböjd. Tänkte jag. Men nått händer, och hanbörjar resa sig upp samtidigt som jag är i luften...

Hans rygg träffar  mina höfter, och trycker båda benen åt vänster, medan överkroppen håller sig kvar där den var, och allt fortsätter framåt och neråt. Jag har högerbenet redo att landa på som planerat, det är bara det att stöten från motståndaren får mig att ha högerfoten placerad alldeles för långt till vänster om lodlinjen, nånstans därute där vänsterfoten borde varit. Och hela kroppsvikten kommer ner på den, samtidigt som jag har full fart framåt... Känner att foten landar snett och börjar sträckas alldeles fel. Samma sak med knäet, sträcks i väldigt fel vinkel och smärtar. Och så kommer ljudet. Det närmsta jag kan komma är det ljud som kom när vi härom helgen styckade rådjur och knäckte av klöven från skanken... Och det gör ont. 

Och det slår mig senare att min första tanke är "faan, nu kommer jag inte kunna köra Al's sista BT-pass på gymmet ikväll". Något idiotiskt kanske, sett så här i efterhand, men vad gör man när man gillar träning...  Well, inser faktiskt inte att jag brutit nått. Det gör självklart ont, men ändå inte så hemskt, tycker jag. Så jag tar mig upp på vänsterbenet och hoppar enbent ut över sargen och lägger mig på läktaren med benet i högläge, och matchen fortsätter. Killen som touchade mig ger sig iväg och letar efter kylmedel och Annika letar dower-binda. Men inte nånstans på hela träningsanläggningen finns varken en kylpåse, kylspray eller en liten sketen elastisk binda!! Sanslöst, för att vara en av stans största anläggningar...

Jaja, jag kyler ner så gott det går med kallt vatten från en  vattenflaska. Kommer på att jag har telefonmöte om en serverflytt strax därpå, så jag tar mig upp och hoppar på ett ben hela vägen genom hallen, och ner till omklädningsrummet och duschar å så. Gör tokont och kan inte ens tocuha golvet med högerfoten. Men eftersom jag varken stukat eller brytit något innan vet jag inte hur det "ska" kännas, och alla antog eftersom jag inte skrek så mycket, att det bara var en stukning. Klarar av telefonmötet och får dem som borde gjort sina saker tidigare att göra dem jävligt fort istället. Och när jag är klar kommer Annika ut och är ombytt. 

Denna underbara kollega och vän. Ställer upp och kör mig till SportRehab för en första undersökning, då hon tycker det är lika bra att idrottsskade-utbildade människor kollar på det så det blir rätt från början. Och tacksam är jag för det. Kommer in till Alexander, som jag ska ringa och uppdatera i morgon förresten... Som klämmer lite, och trycker och börjar humma när han trycker tummarna långt upp på sidan av vaden, och det fortfarande gör ont nere i fotleden... "Det är nog bäst att du får detta röntgat, mycket möjligt att det är en fraktur också, och lika bra att kolla upp det".

Hallå igen. Kom på att jag glömde en sak.

Om Stefan stog för inspirationen för mina 13 timmar, så finns det två personer som stått för träningen.

Jonas Gunnarsson som kör sina härlig "förbränningspass" på Sportlife i Frölunda. Hade det inte varit för hans kunnande och inspirerande prat på passen om vad man ska tänka på för att orka cykla långt och länge hade jag aldrig kunnat hålla såpass koll på kroppen som jag gjorde och aldrig tagit mig igenom så förhållandevis välbehållen som jag gjorde. Stort tack. 

Och Inger, om du skulle läsa detta, se till och ge honom längre tid än 60 minuter till sitt pass där. Vet att ni behöver feedback för att se att det finns underlag. Men folk är lata och orkar inte engagera sig riktigt tror jag... för varenda gång han har frågat på passen om det finns några som skulle va intresserade av minst 2 timmar, så är det alltid minst halva salen som räcker upp handen. Så kom dit och hälsa på en lördag på passet och fråga. :-)

Maria Gustafsson. Dina korta intensivpass och coren har gjort min kropp till en bättre kropp. Konditionen har tagit ett snäpp uppåt, och hade förmodligenn inte klarat 13 timamr utan den träning ryggen fått de sista veckorna på coren. Och hade definitivt inte hittat de muskler i magen som jag nu faktiskt kan se konturerna av, haha!! Saknar dock Mansons This is the new shit på dina pass.... 

Sammanfattat. Sportlife har GRYMMA instruktörer och ska vara stolta över dem!! 

Sova var det ja... :-)

Ännu inga bilder... Men har dock hunnit samla tankarna kring denna helg...

Stefan Manning. Vilken människa! 25 timmar i sträck på en jävla spinningcykel, inte en gång gick han av! http://sinus.bloggagratis.se/ Hade det inte varit för att han körde 24 timamr redan ifjol, hade jag aldrig fått idén att sitta mina 13 timmar i år. Fortfarande en bit kvar till 25, men man får ju låta kollegorna komma till lite också. ;-) En inspiration vad gäller uthållighet och envishet i träningen. Keep up the good work!

Sen Robert (som jag av någon anledning fick för mig hette Jonas... ber om ursäkt om du läser detta, tror jag i tröttheten till och med tilltalade dig med det...), www.marathon.se/blog/index.cfm?Blo_ID=12

Token sprang ju på löpband istället för att cykla... Och fick ihop smått (i min värld) sanslösa 11 mil (nåja, 108,5km var det väl tror jag...) på ett löpband!! Ska aldrig mer klaga över en runda på motionsspåret här... :-)

Men den övergripande känslan, det var som att vara tillbaks på studietiden, på "utomsocknes" fest på annan högskola/ort. En jävla massa skoj, och lite kollektiv-liv under en helg. =) Otroligt roligt. Och sen att få göra det för en god saks skull gör det inte sämre. Istället för att festa och vara odräglig ihop med andra studenter, får man ha minst lika kul och samla in pengar till forskning! Ett klart snäpp uppåt på stegen. Bara live-bandet som saknades. Fanns iofs en trubadur, som gjorde ett mycket bra jobb i loungen. Men det ultimata (i min värld) vore att ha ett live-band som spelar låtarna inne i salen under passet. Ge mig en timmes pass nästa år, så lovar jag att fixa det! :D (eller två, gott om bra spinning-rock finns det ju...)

Rock ja.... Den känslan jag skrev om tidigare, när Ann slängde in Kickstart My Heart som sista låt... Finns nog trots allt en tanke bakom Marylin Manson's textrad "Rock.... is better then sex"  ;-)   Satt helt bedövad på cykeln och höll på att somna mitt i tramptagen. Men så kom introt på låten, och hjärnan börjar sakta inse vad som är på gång, och när första trumtakten exploderar fattar jag vad det är för låt, och det är som att jag först blir slagen med en slägga i ryggen, lyfter upp i lyften bara för att landa i en isvak.. Nått sånt. I alla fall... Svårt att beskriva. Blir bara klarvaken och hur pigg som helst på bråkdelen av en sekund och hela kroppen hittar oanade reserver med energi. Helt klart den häftigaste stunden på hela dygnet. :D

Sen vad kopplingen till Mansons textrad här ovan säger om mitt sexliv låter jag vara osagt. :P

Min plan för dygnet gick iaf hem. Hade som plan att ligga på en ansträngningsnivå så att jag aldrig kom upp i nedbrytning av musklerna, utan hålla mig till förbränning bara (tror det heter så iaf, är inte nån påläst träningsnörd... ännu. tränar just nu bara skiten ur mig ändå...). Och det gick. Har inte mer träningsvärk i benen idag än efter en timmas medelhård löpning, som dessutom redan börjar ge med sig. 

Dock gick jag ner 4 kilo under dygnet. Trots att jag drack som en tok, käkade salttabletter och aldrig upplevde vätskebrist, snarare tecken på tvärtom. Tog ju dock inte in någon egentlig fast föda under dygnet, så de kan mkt väl vara det. Får väga mig om några dagar igen och se vad det visar på. Tycker dock att det lilla fettlagret runt magen känns tunnare nu. =)

Vad hände mer då? En himla massa. Som en taskig Christer. Som la in Rammstein i sitt Tour de France-pass. Kanske inte låtar taskigt tänker ni. Men jo, för det var bara tio sekunders intervall med Rammstein ju!! Trodde aldrig att jag efter 10 timamr på cykeln skulle sitta och förbanna en instruktör för att hade lagt in för korta spurt-intervaller!! Men jo då... Damn you, you evil man!!

För att inte tala om Maria och Inger sista passet. Någon skrev i en blog under dygnet att de var som Piff och Puff på julafton. Och ja, det var nog den bästa liknelse jag kan komma på. Eller 2 x Timon från Lejonkungen. Underbar energi hade de iaf, och det smittade av. Och musiken lika så. Fick krampattack mitt under den sista timmen av de två de hade. Dock inte i benen. Utan i nacken av alla ställen!! För mycket headbanging.... hm... satt ju  för faan på en cykel, hur gick det till?? Aja, kommer det rockmusik, så blir det lätt så för mig.... Så jag fick sätta mig rakt upp och sträcka ut nacken och göra egenmassage en stund där. Sen var det bara att pinna på in i mål. Med skål i (ja självklart, inser jag precis nu, hahahaha) ROSA bubbel...! 

Just de ja. Vann ett pris på näst sista passet. En keps signerad av nån känd cyklist-tjej...  Susanne Ljungskog kan de nog ha varit... ;-)  Är ju inte en inbiten cykelnörd som de flesta andra där är... :D   Och eftersom cykelnördar är som de är, och inte tvekar en sekund på att lägga ut flera tusen på att minska vikten på sin cykel med några gram, eller med motiveringen att "det är ju kolfiber ju, det fattar du väl??", så tänker jag spara den kepsen, inlåst och oanvänd, tills nästa år, och när insamlingen startar, ska jag starta en tråd på lämpligt forum, och lägga ut kepsen till auktion, och låta de äkta cykelnördarna få slåss om den för att stödja insamlingen. Kan inte låta bli att vara lite fördomsfull och få en bild inne i huvudet nu... från sketchen "Ahmed the dead terrorist" med Jeff Dunham, och hans skämt om judar, katolska präster och Michael Jackson.... 

"What's the easiest way to kill a jew?"

"Gather two of them, toss in a coin and whatch them fight to death!"

"Once I did the same thing with two catholic priests, but tossed in a little boy instead, and then I had the winner fight Mmichael Jackson!!"  

Well, hjärnan spinner på alleles för konstiga tankar så här nu, börjar bli dags att sova. Lär återkomma frampå här igen när nått skoj händer. Typ bilder från helgen eller så.

13 jävla timmar

Då var det över. Och jag klarade det. 13 jävla timmar på en spinningcykel under ett dygn... Återkommer med lite reflektioner om de sista 3 timmarna senare... nu är jag bara hungrig och trött. Och har ont i skrevet. Som faan.

Men jag har fått en ny favorithatt. =)

Återkommer med lite bilder när jag hunnit införskaffa dem... Over and out.

Herrejävlar...

Dåså, ytterligare 3 timmar avklarade, 10 totalt. Börjar göra skäl för namnet på bloggen nu...

Hur gick det här då? Tja, telefoneen väckte mig en kvart innan passet började, 03.45. Kände mig mest död och funderade på att skippa första passet och sova lite till. Men sen tänkte jag igen. Och gick upp. Gör ju det här för att inte minst pressa mig mentalt, och då duger det inte att skippa planerade pass. Så upp och byta om, öm i hela kroppen.

Kommer ner till salen och sätter mig på cykeln och örjar veva runt pedalerna. Går rätt trögt, och huvudet vill inte vara med. Men det är bara att bita ihop och låta benen veva på. Daniel hade dock ett underbart pass, väldigt synd att det inte var mitt första och enda pass, hade kunant pressa mig hur mycket som helst då! Riktigt grymt pass! Men huvudet.... det var inte med för fem öre. Så i pausen till nästa pass blev det en tripp till cafét och köpa kaffe, cola och hämta snus i jackan. Tryckte i mig det, och precis när det var klart tryckte Luis igång Double Nature med Mustach. Och jälar vad det gick! Helt frnyade krafter blev loss-släppta och det var röj igen! 

Pressade mig igenom resten också.

Sen nvar det ytterligare ett RPM-pass, och det bara flöt på, Skriver mere om det sen, Håller på att somna sittandes här, med datorn i knäet. Ska sova drygt 2 timamr till nu. Väl mött!

4 timmar, och lite glad uppdatering

Den lilla glada uppdateringen först. Killen som spöade mig i RollerRace vann alltihopa sen. Så det känns lite ok iaf, med tanke på den lilla marginal han tog mig med. :)

Men hur har de 4 timmarna varit nu då? 

Första öste på med skön techno passet igenom, och det kändes lättrampat hela vägen. En riktigt skön version av Rythm is a Dancer piskade upp stämningen rätt bra. :) Men en enda lång uppvärmning för de kommande tre timmarna tog jag det som.

Nummer två, Hollywood, var en timmes lång filmquiz, där vi så nabbt som möjligt skulle lista ut vilken film låten kom ifrån hela tiden. Det höjde stämningen, och en del udda låtar var med, så passet gick fort! Terminator-introt var höjdaren, riktigt skön låt att värma upp till. 

Pass tre, ett fruktat RPM40-pass som för mig var en plåga rätt igenom, på gränsen till kramp i hela låren passet igenom. Började dock släppa det sista. Samtidigt som jag blv grymt sömnig, då jag sov dåligt natten innan nu. Men så kom den. En extra bonuslåt efteråt, som normalt sett inte är med i RPM40. Så passande. Håller just nu på och läser Dirt - biografin om Mötely Crü. 

Och så sätter hon på Kickstart My Heart!! Vet itne vad som hände, men hjärnan slog en frivolt och jag blev klarvaken och riktigt på G igen! På med nitarmbanden, den grymma hatten och solglasögon. Och sen släppte kroppen loss. Herrejävlar vad det gick. Var väl inte det smartaste med en timma kvar efteråt, men det gick inte att stoppa. Spelas sådan musik, så SKA kroppen ge max, det finns liksom inget annat.

Tack Ann!!

Sen var det då das. 100% Rock! Av med lagtröjan, på med Metallica-linnet, hatten och pilotbrillorna. Men något saknades. Jeansen! Kände mig otroligt naken utan dem, så jag var tvungen att springa upp till omklädningsrummet och slänga på mig, och snabbt springa ner igen. Ready to Rock! Och vilket pass sen.... Musikvideo till varje låt på storbild.

Låtlista:

Marylin Manson - Tainted Love

Hammerfall feat. Roger Pontare - När vindarna...

Metallica - Enter Sandman

Rammstein - Du hast

Kiss - Heavens on Fire

Dio - Holy Diver

ZZ Top - Gimme all your lovin

Kiss - Lick it up

Alice Cooper - Poison

Judas Priest - Johnny B Good

och som final och avslappning - Ozzy Osbourne - (kommer inte ihåg titeln).

Ursäkta fröken Sandberg, men det här rockpasset regerade! Bästa passet av de 7 jag hunnit med hittills. Sådan energi det var i salen, helt underbart!

Sedan en stund i jacuzzin för att möra upp låren, och nu ska jag passa på att sova en dryg timma innan mina nästa 3 timmar kommer. :)

På återseende!

Djurgården can't win in gothenburg...

Jahaja, då var nästa utmaning förlorad också. Kanske inte var någon bra idé att köra dem i DIF-tröjan... Har ju fortfarande inte sett Djurgården vinna något i Göteborg, så varför skulle jag gjort det? Aja, skoj var det iaf, Roller Race. Snabbast att cykla 500m. Förlorade med 40 meter ungefär. Menn ändå glatt överraskad, trodde inte jag kunde trampa så fort som jag faktiskt gjorde. Satt och var förvånadd första halva loppet över att jag faktiskt trampade som faan! =) Och ändå fick jag inte nån mjölksyra. Tur jag köpte min hink med maltodextrin i fredags. =) Det gjorde helt klart susen efter mina tre timmar på spinningcykeln förut.

Dåså, 90 minuter kvar tills jag börjar igen, 4 timmar på raken denna gång, börjar med 70-tal. Tror dock inte att jag orkar dra på mig de medhavda byxorna, får räcka med skjorta och spegelboll i halsbandet.

Hmm, såg precis att 70-tal är strucket, och ersatt med Pump up the volume. Aja, kan bli bra det med, bara att trampa på. Och jag slipper min icke-andas 70-tals-skjorta. =) Sen är det Hollywood, RPM och återigen 100% Rock! Då åker byxorna och linnet fram igen, sanna mina ord! Icke att glömma; min käre vän Jack.

Men först en stund i jacuzzin tror jag. Har ju ännu inte vart i den. På återseende!

Ahhh! Att det kan vara så underbart med massage... Satan vad knutar jag har i skuldrorna, får bli mer massage i morrn också tror jag, helt klart värt det.

Har även fått i mig lite mat, vilket kan vara behövligt. Dock har jag tappat bort min team-tröjja, inte bra. :-/ Får leta lite här nu innan RollerRace börjar vid 20.00. Försten som kör 500 meter på rulle, en och samma växel. Här ska racas!!

Låren känns lite möra fortfarande efter Watt-utmaningen, men det är bara att trycka i kolhydrater och återhämta. Lite mörk choklad med antioxidanter får det också bli. Bra ursäkt för att äta choklad. :P

Återkommer!!

Rock N Roll!!

Nu är första rock-passet avklarat! Kläderna blev bejublade (och kanske idiotförklarade av vissa...). Skoj var det iaf!  Dock tyckte jag att den gamla engelska rocken med Gary på första passet var bättre.. men det är min personliga smak...

Direkt efter fortsatte jag på 80-tals-passet med Maria, och musiken fungerade lika bra som i torsdags. :) Riktigt höjdarpass där jag bara inte kunde motstå att vrida på motståndet, trots viss trötthet i benen och vetskapen om en belastningsutmaning direkt efteråt... :P När det var 20 minuter kvar var det illa, var tvungen att stanna och sträcka ut krampkänning i låren, och strax därefter högg det igen, nu nere i fästet för vänstra lårmuskeln på insidan av knäet. Underbart, kommer ju verkligen gå skitbra på Watt-utmaningen!!

Aja, tvingar mig igenom passet och Marias bra urval av musik tvingar mig vidare. Och i mål kommer jag.

Dåså, dags att gå en trappa upp för Watt-utmaningen, där man ska cykla så lång tid som möjligt med samma belastningsförhållande getemot sin vikt som proffscyklisterna. Dvs 6W/kroppskilo. 440 watt för mig då. Maria började, och hon såg ut att få en chock när han slängde på de något lägre 310 watten på henne. Men hon trampade på, blev så smått blå om läpparna... Men kämpade på och drev på. Får väl stryk om jag skriver tider här, så det gör jag inte. Kan väl enkelt konstatera att mina lår fick en chock de också... Jävlar va tungt de blev efter 20 sekunder, sen höll jag bara ut 35 sekunder till innan de krampade ihop. :-( Så en styck middag är jag nu skyldig min instruktörska... Bara att börja planera :P  

Och på tal om mat, dags att äta nu innan min massage. =)

Over and out for now!

Mad dogs, englishmen and us...

Sådär, då var första timmen avklarad, underbart uppvärmningspass med enbart engelska låtar, och nästan bara gammal engelsk hårdrock! Så jävla skönt! Sitter just nu uppe i loungen och slappar inför nästa pass, var tvungen att släppa in kollegorna Åsa och Karin, som ville köra detta pass. Och det är klart att de ska få!

Nästa pass är det Hårdrock för hela slanten, och då åker rock-utstyrseln på! Trasiga jeans, min nyköptau dnerbara hatt, pilotbrillor, Lemmy-skägg, ja hela kitet. Tom en JD-flaska med äppeljos som dryck under passet. :P

So far so good.. barar 12 timmar kvar. Återkommer med rapport, ska se om det går att uppdatera från cykeln också, har ett hyffsat platt styre, så det borde gå att ställa datorn där en sväng för lite live-bloggande. =)

I morrn smäller det...

Jahaja, då har jag fått upp den här... tanken är att jag ska blogga live från spinningcykeln i morrn. Ska vara med och köra 24 timmar spinning för RosaBandet, http://www.rosabandet24timmar.se

Vi är två lag från jobbet som ska hålla två cyklar snurrandes i 24 timmar, men eftersom det är vintertidsomställning är de snälla och bjuder på en extra timme... :-) Kollegorna var inte lika entisuastiska som jag och Roger, den andra cykelidioten som drar i det ihop med mig från vårt jobb. Vilket slutade i att Roger ska sitta på cykeln för vårt ena lag, och jag på den andra, han 8 timmar och jag 13... Fatta att jag kommer va mör på söndag eftermiddag!

Well, nu har jag skapat den här bloggen iaf, och härnäst ska jag baka ett par rulltårtor som är den officiella RosaBandet-fikan för dygnet. Dock kan jag ju inte vara helt som alla andra, utan kör några "Special Editions" med tema som följer en del av passen. Rapport och bild kommer senare under kvällen när de är klara!

Off we go!