Spelade som vnaligt innabandy med kollegorna och några SKF'are på lunchen i tisdags. Men denna gång han jag inte ens bli uppvärmd och svettig. Efter ca tre minuter sprang jag hemåt för att försöka bryta motståndarnas uppspel. Kommer längs vår vänsterkant och börjar svänga in mot mitten framför målet, där en motståndare stog helt ren, och ytterligiare en motspelare är på väg ner i motstående hörna med bollen, redo att spela in. Så jag måste ju börbi spelaren tänkte jag. Springer så tätt inpå det går utan att springa in i honom. Men kommer lite för tätt på, och tvingas till ett hopp över bakdelen på honom. Ska ju va lugnt, där han står framåtböjd. Tänkte jag. Men nått händer, och hanbörjar resa sig upp samtidigt som jag är i luften...
Hans rygg träffar mina höfter, och trycker båda benen åt vänster, medan överkroppen håller sig kvar där den var, och allt fortsätter framåt och neråt. Jag har högerbenet redo att landa på som planerat, det är bara det att stöten från motståndaren får mig att ha högerfoten placerad alldeles för långt till vänster om lodlinjen, nånstans därute där vänsterfoten borde varit. Och hela kroppsvikten kommer ner på den, samtidigt som jag har full fart framåt... Känner att foten landar snett och börjar sträckas alldeles fel. Samma sak med knäet, sträcks i väldigt fel vinkel och smärtar. Och så kommer ljudet. Det närmsta jag kan komma är det ljud som kom när vi härom helgen styckade rådjur och knäckte av klöven från skanken... Och det gör ont.
Och det slår mig senare att min första tanke är "faan, nu kommer jag inte kunna köra Al's sista BT-pass på gymmet ikväll". Något idiotiskt kanske, sett så här i efterhand, men vad gör man när man gillar träning... Well, inser faktiskt inte att jag brutit nått. Det gör självklart ont, men ändå inte så hemskt, tycker jag. Så jag tar mig upp på vänsterbenet och hoppar enbent ut över sargen och lägger mig på läktaren med benet i högläge, och matchen fortsätter. Killen som touchade mig ger sig iväg och letar efter kylmedel och Annika letar dower-binda. Men inte nånstans på hela träningsanläggningen finns varken en kylpåse, kylspray eller en liten sketen elastisk binda!! Sanslöst, för att vara en av stans största anläggningar...
Jaja, jag kyler ner så gott det går med kallt vatten från en vattenflaska. Kommer på att jag har telefonmöte om en serverflytt strax därpå, så jag tar mig upp och hoppar på ett ben hela vägen genom hallen, och ner till omklädningsrummet och duschar å så. Gör tokont och kan inte ens tocuha golvet med högerfoten. Men eftersom jag varken stukat eller brytit något innan vet jag inte hur det "ska" kännas, och alla antog eftersom jag inte skrek så mycket, att det bara var en stukning. Klarar av telefonmötet och får dem som borde gjort sina saker tidigare att göra dem jävligt fort istället. Och när jag är klar kommer Annika ut och är ombytt.
Denna underbara kollega och vän. Ställer upp och kör mig till SportRehab för en första undersökning, då hon tycker det är lika bra att idrottsskade-utbildade människor kollar på det så det blir rätt från början. Och tacksam är jag för det. Kommer in till Alexander, som jag ska ringa och uppdatera i morgon förresten... Som klämmer lite, och trycker och börjar humma när han trycker tummarna långt upp på sidan av vaden, och det fortfarande gör ont nere i fotleden... "Det är nog bäst att du får detta röntgat, mycket möjligt att det är en fraktur också, och lika bra att kolla upp det".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar