Direkt efter fortsatte jag på 80-tals-passet med Maria, och musiken fungerade lika bra som i torsdags. :) Riktigt höjdarpass där jag bara inte kunde motstå att vrida på motståndet, trots viss trötthet i benen och vetskapen om en belastningsutmaning direkt efteråt... :P När det var 20 minuter kvar var det illa, var tvungen att stanna och sträcka ut krampkänning i låren, och strax därefter högg det igen, nu nere i fästet för vänstra lårmuskeln på insidan av knäet. Underbart, kommer ju verkligen gå skitbra på Watt-utmaningen!!
Aja, tvingar mig igenom passet och Marias bra urval av musik tvingar mig vidare. Och i mål kommer jag.
Dåså, dags att gå en trappa upp för Watt-utmaningen, där man ska cykla så lång tid som möjligt med samma belastningsförhållande getemot sin vikt som proffscyklisterna. Dvs 6W/kroppskilo. 440 watt för mig då. Maria började, och hon såg ut att få en chock när han slängde på de något lägre 310 watten på henne. Men hon trampade på, blev så smått blå om läpparna... Men kämpade på och drev på. Får väl stryk om jag skriver tider här, så det gör jag inte. Kan väl enkelt konstatera att mina lår fick en chock de också... Jävlar va tungt de blev efter 20 sekunder, sen höll jag bara ut 35 sekunder till innan de krampade ihop. :-( Så en styck middag är jag nu skyldig min instruktörska... Bara att börja planera :P
Och på tal om mat, dags att äta nu innan min massage. =)
Over and out for now!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar