Under tiden har jag jagat runt på någon som kan ta hand om min stackars hund som sitter hemma och väntar på mig. Skulle ju åkt hem efter innebandyn och rastat honom ju. Visar sig att min moster och kusiner är i stan, så de kommer med en gång och hämtar nykeln till lägenheten och tar hand om Nisse. =) Underbart, då är det fixat. De tar dessutom hand om honom tills dagen efter, då pappa kommer ner och hämtar honom. Så den saken är ordnad iaf!
Röntgen då. Visar en "snedgående fraktur i distala delen av fibula - laterala malleolen på höger sida med drygt 2mm dislokation". Så det bär av vidare till ortopedakuten på Mölndals sjukhus. Men med kryckor numera. Rätt skönt att slippa hoppa på ett ben bara faktiskt. Återigen med Annika bakom ratten. Får henne dock att stanna till på Lasse på Heden för att köpa mig en eko-burgare med kött från halländska fribeteskossor, så jag är laddad för en lång kvälls väntan på akuten, tror jag.
Kommer in och registrerar mig 17.40 i receptionen. Får vänta kanske 10-15 minuter, sen kommer jag in och får lägga mig på en brits i ett gipsrum för undersökning. Först kommer en kvinnlig läkarstudent in och klämmer lite på vristen och kollar. Aldrig har så kalla fingrar känts så sköna mot huden när hon tar på det varma och svullna området över fotknölen. :-) Men ont gör det. Och när ortopedläkaren kommer in, norrman för övrigt..., så klämmer han lite till, och även på insidan av foten, där ingen har klämt tidigare. Och gör förbannat ont där också. Vilket tydligen visar klart på att det behöver opereras. Så jag blir inlagd och uppkörd till ortopediska vårdavdelningen i väntan på operation. Kommer upp kl 21. Och får massa mackor och jos och blir jättebra omhändertagen. :-) Och lite smärtsillande och så. Somnar gott och väcks kl 6 för mer piller. Men ingen frukost. :-( Dock blir jag nerrullad till operation vid 11 redan.
Får lägga mig på mage för att få en blockad på en nerv som går bakom knäet ner mot motleden. Dvs, de stänger av hela nerven, som tydligen är tjock som ett lillfinger, med nått ämne, så fotleden är bortdomnad i 10-12 timmar. Sen rakar de foten och halva benet och tvättar så noggrant så. Och blir rullad in i salen och flyttar över mig till operationsbordet. Där får jag en mask med syrgas och börjar andas som i dykardräkten och regulatorn där, lugna djupa andetag. Sköterskan sprutar in nått i armen som ska göra mig lite snurrig i skallen och sedan söva mig. Jag ligger där och svarar nej på frågorna om det snurrar något, för det tycker jag inte det gör. Och så vips så vaknar jag upp i uppvaket. Blinkar några gånger och ser att klockan gått några timmar. Hmm.. va faan hände?? Snygg sövning, helt klart, märkte aldrig att den kom över huvudtaget. Blinkade några gånger till och fick ordning på synen och känner att jag är grymt hungrig. Så det första jag får ur mig när en sköterska kommer och fårgar hur det är är "Jodå, käns bra. När får jag äta?"
Hmm säger hon. Normalt sett så brukar folk må illa och gärna spy när de vaknar ur narkos säger hon. Jaha, säger jag, men jag är hungrig. Kan jag iallafall få lite vatten? Och det fick jag iaf. Fick vänta en 40 minuter till på att komma upp till avdelningen. Som tur var så tjatade sig pappa in på uppvaket, vilekt han normalt sett inte skulle få gå in på. Och när han blev utkörd lyckades jag behålla tidningen han hade med sig. =) Så när jag de insåg att jag satt upprätt och läste tidningen en halvtimme efter jag vaknade fick jag dem äntligen att släppa upp mig till avdelningen. :-)
Väl där lyckades jag övertala en sköterska att leta fram nått ätbart. Och hon hittade en portion från lunchen som stog kvar i en kyl där. Jippie! Aldrig har kassler och potatis smakat så bra på sjukhus! Men nen portion var lite lite, för det gnagde fortfarande i magen. Tur att det bara var en timma kvar tills middagen. Under tiden passade jag på att hoppa upp på kryckorna och gå på toa, då det tydligen var viktit att kissa igen efter operation, då sövningen kunde får hjärnan att tappa kontakten med blåsan... Det var det ingen som varnade om innan! Well, då jag redan börjat klunka vatten på uppvaket, och fick en hel kana vatten på avdelningen när jag kom upp var det snart fixat. Dock såg sköterskorna väldigt förvånade ut när jag jag satte mig upp i sängen och hoppade iväg på kryckorna till toaletten. Vad nu då tänkte jag... "Jo, alltså, är du säker på att det går bra? Normalt sett så brukar nyopererade och sövda personer inte ta sig upp ur sängen samma dag, framför allt inte utan hjälp..."
Well, antar att all träning gett resultat. Så återigen, Tack Sportlife! =)
En stund senare fick jag besök dessutom, dock var besökstidenn slut, så de fick inte komma in på rummet. Bara att ta på sig ett par av sjukvårdens fina och stora mjukbyxor och hoppa ut till korridoren och soffgrupperna istället. Återigen tveksamma blickar från personalen... jaja, I get it, men nu är det så att jag är envis, försök att fatta det. ;-)
Och därute sitter Malin och har dessutom med sig Al, killen vars träningspass jag missade på tisdag-kvällen. Riktigt glad överraskning! =) Och godis hade de med sig också! Underbart! Var skönt att få tjata bort en timma och bli lite pikad för att jag fick åka rullstol ner till röntgen. Jepp, Angelica, den snällaste sköterskan av alla, fixade så jag fick röntga resultatet av operationen redan på kvällen, så att det var redo att granska för läkaren på morgonronden. Så jag fick sällskap av Malin och Al ner till röntgen, och fick finna mig i att jag blev fotad, strandad i en rullstol. Tyckte jag kunde hoppa ner själv, men någonstans drog sköterskorna gränsen sa de. jaja, får väl ge mig då, när de har de tonen på rösten.
Sov sen inte så mycket på natten, då jag kände mig rätt pigg. Sedan kom morgonronden och läkaren sa att det gick bra. Har fått en metallplatta och sju skruvar inopererade. Och han drog en liten radda förhållningsregler, återbesök om tre veckor och så.
Sen vidare till gipsningen för att få stödskenan ersatt med gips. "Vilken färg?" frågade de. What? Finns det annat än vitt? Så nu har jag ett snyggt svart gips. All Rock 'n Roll-foot. Heavy Metal inside and Black Metal on the utside. ;-)
Sen kom sjukgymnasten och gav mig några övningar för att hålla lårmuskulaturen igång medans jag är gipsad. Som att jag inte kommer att träna ändå... Try to stop me... Och så fick jag göra examensprov på kryckorna för henne också. Visa att jag kunde ta mig framåt och sen ut i nädutången och trapphuset för att visa att jag kunde gå i trappor också. Funkade visst tillfredsställande, för jag blev frisläppt och en sköterska beställde en taxi åt mig, och vips så var jag hemma. =)
Och nu sitter jag här. :-) Home sweet home! Dags att kika lite film och sen sova. Och i morrn tänker jag hoppa iväg och ta mig till gymet. Här ska byggas överkropp medans högerfoten och vaden får vila!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar